Jag måste få ut det här på ett eller annat sätt. Och eftersom det här är min blogg så tänker jag skriva precis vad jag känner.
Tycker ni att de är töntigt. Så skippa att läsa det. Bryr mig inte om vad ni tycker. Ingen har bett om er åsikt.

Vet inte vart jag ska börja. Det har varit grymt för mycket just nu… Är trött på de jag älskar allra mest. Är trött på hur folk beter sig. Hur folk och även jag döljer saker för varann och framförallt för sina nära. Varför ska allt vara en lögn eller ett spel hela tiden?
Jag menar; Vad är sanning och vad är lögn?
Man har ingen aning om det. Hur kan en människa avgöra det själv?

Man vill tro att personer blir bättre och ändrar sig. Men gör de verkligen de?
Allt förändrade sig en dag. Allt har bara gått neråt sen dess. Känner verkligen hur bitchig och orättvis jag kan vara emot personer. Vilket ibland inte är meningen. Absolut inte till de jag älskar allra mest. Som till min familj och mina nära vänner.
Två saker som finns i bland mig hela tiden som kommer på tal eller som dyker upp i mina tankar, någon gång varje dag, de grejerna börja gå mig på nerverna. Varför är det jag som ska försöka hålla kontakten när Du bara finns där ibland?
Trodde de skulle gå bra att hålla kontakten med er andra men det går åt helvete..
Och varför ska det som hände för snart ett år sen dyka upp i huvudet fortfarande?
Varför gråta över något som redan är över?

Sen kommer vi till skolan. Det är beslut hit och dit. Det är plugg att ta igen. Och man är bara trött på skiten. Ibland önska jag att man bara kunde få försvinna ifrån allt och bara ta det lugnt och samla sig. Eller flytta hemifrån och få vara helt ensam. Känner att jag låter som största psykfallet men aa. Nu är de så.  Nu är jag jätte trött verkligen. Så ska nog lyssna på musik och somna..